Reduktion av fosfater (fosfor) i enskilt avlopp

Fosforfällning, känt barn med många namn…

När det pratas om reducering av fosfor med hjälp av fällningskemikalie säger man både ”fosforfälla” och ”fosforfällning” vilket egentligen är två olika metoder med samma mål. Här ska vi försöka räta ut vad som är vad och om hur, om varför och varför inte. För att räta ut eventuella frågetecken och lyfta fram fakta och vad vissa begrepp omfattar samt vad som är viktigt för denna metod kommer här en beskrivning, den är på populärnivå men är faktabaserad och heltäckande.

Om vi först beskriver en fosforfälla så är det en extra och djupare brunn efter markbädd/infiltration, i den har man ett stenkrossmaterial som absorberar fosfater. Nackdel med denna lösning är förutom att det kräver grävning vilket ger en högre startkostnad att stenkross materialet måste bytas med intervall. Det använda materialet måste hanteras och lagras en period vilket kan vara ett problem vad gäller plats, sen skall det slutförvaras/spridas. Det är dessutom en torrvikt på flera hundra kilo vilket gör att det krävs kranbil för att lyfta det ur brunnen, då måste också kranbilen komma fram.

Det har gjort att kemfällning för reduktion av fosfater där man doserar in fällningskemikalie i rörsystemet innan slamavskiljaren har blivit den vanligaste lösningen idag, den kan eftermonteras och har en lägre startkostnad. Eftersom restprodukten omhändertas vid slamsugning är det ingen extra process eller kostnad för fastighetsägaren, man behöver inte vidta extra åtgärder för detta.

Vid metoden kemfällning är det grundläggande att man för att minska/hindra övergödning från avloppsanläggningen tillsätter en fällningskemikalie, dess egenskaper gör att när den rätt doserad binder upp de näringsämnen (främst fosfater, kallas även ”fosfor”) i slamavskiljaren. Men även inblandning har en avgörande betydelse, men allt är inte svart eller vitt vilket denna text vill visa.

Man pratar om flockning och om kemfällning, vi vill beskriva det så att ”kemfällning” är den tekniska aktiviteten där man tillsätter en fällningskemikalie som i sin tur utlöser händelser. Flockning är den händelse vi pratar mest om, kanske för att det ger det bästa och effektivaste resultatet om kemfällningen görs rätt men det ställer stora krav på framför allt inblandning av fällningskemikalie. Oftast är det en annan händelse än flockning vi har nytta av i anläggningar av typen enskilda avlopp, den kallas svepkoagulering. Den når inte de absolut bästa värdena för reduktion av fosfor men den ger ändå vid rätt förutsättningar fullgod reduktion (klarar hög skyddsnivå). Vid svepkoagulering fäster fosfat-jonerna vid hydroxiden som bildas av fällningskemikalie och på det sättet binds dessa upp.

Samtidigt är det så att bara för att man någonstans i ett rörsystem tillsätter en fällningskemikalie betyder inte det att man når önskad effekt, det finns fallgropar och man kan skapa andra problem. Det som är viktigt är rätt dosering och rätt inblandning, för detta är mängd förbrukat vatten något som påverkar. Samtidigt menar vi att man inte ska använda dricksvatten/uttag av grundvatten för att förstärka funktion – Det gränsar till att bli spädning vilket inte är rening. Förståelse för vad som är belastning är också viktig, alla belastar inte sin anläggning lika mycket vilket främst beror på närvaro.

Det ovan gäller främst permanenta boenden med enskilt avlopp, det kan dock fungera vid fritidshus också. Dels gäller förutsättningar enligt ovan, men ett fritidshus har också perioder utan belastning eller rörelse i vattnet. En viss rörelse i vattnet i brunnen finns alltid pga jordens rotation, det gör att fosfat-joner som är lösta i avloppsvattnet kan komma i kontakt med fällningskemikalie som med sin vikt (30% högre densitet än vatten) ligger på botten och då fastna där.

Så för att jämföra med sport, om detta var t ex tennis… Då kan vi likna flockning vid volleyspelet medan svepkoagulering blir baslinjespel på studs, sen finns ju en liten chans till vid längre uppehållstid i slamavskiljare.